Disqus - Latest Comments for bronsek

Re: En skärande nyårsreflektion

bronsek — Sun, 08 Mar 2009 04:08:23 -0000

Hej Benjamin,
Har försökt bekanta mig lite ytterligare med JewsforJesus bl a genom några avhoppare från rörelsen. Som jag förstår det nu är det en liten kärna i San Francisco som styr verksamheten. Enligt avhopparna är det ett auktoritärt och dompterande ledarskap som ger rörelsen sektprägel. Denna "sekt" ska enligt flera inte ses som representativa för messianska judar i allmänhet. Har dock fortfarande inte någon riktig kläm på hur organisationen fungerar i Israel och övriga världen. De 400 000 som tidigare uppgetts för mig tycks vara en uppskattning av antalet allmänt messianska judar och inte JewsforJesus-anhängare.

Bästa hälsningar
Anders

Re: Mishpatim II - Där kristendomen skiljer sig från judendomen

bronsek — Wed, 04 Mar 2009 05:16:32 -0000

Känner mig nog ganska judisk i mitt förhållningssätt till dödsstraffet. Ingen tvekan om att det är befogat, men att utdöma det är en annan sak. Den riktigt avskräckande effekten har dock inte dödsstraffet. Mördaren styrs t ex mest av helt andra mekanismer vid tillfället för dådet.

Re: Ki Teitse - Vad ska man göra med olydiga barn?

bronsek — Tue, 03 Mar 2009 16:55:27 -0000

Jag var kanske i trettonårsåldern när jag första gången ställdes inför dessa Skriftens ord. Nu har jag alltså arbetat med detta i mer än fyra decennier. Än är jag inte klar, men jag skönjer alltmer ett samband mellan den skoningslösa strängheten i Guds Lag, och den nådens och kärlekens Gud som visar sig för oss i praktiken.

Min favorit-rabbin ställdes en gång inför att fatta ett domslut över en kvinna som bevisligen begått äktenskapsbrott. Han gav dem som anklagade henne rätt i att hon skulle stenas till döds enligt lagen. "Den av er som är utan synd, må kasta den första stenen på henne," sa han. Och han böjde sig ner igen och skrev på marken. Då avvek de alla en efter en utan stenkastning. Han reste sig till sist upp och sade till henne: "Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?" Hon svarade: "Nej, Rabbi, ingen." Då sa han: "Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!"

Gud förenar helighetens stränghet och nådens&kärlekens barmhärtighet. Talmud Sanhedrin 68b-75a var enligt mitt sätt att se det ett tappert försök att se detta sammantaget.

Re: Teruma - Längre och längre in i heligheten...

bronsek — Fri, 27 Feb 2009 17:44:41 -0000

Här finns den mest förtätade symboliken kring Guds närvaro inom oss och ibland oss (även för kristna uttolkare)!

Re: Purims paradox

bronsek — Fri, 27 Feb 2009 17:13:42 -0000

Hej Benjamin,
Appropå kulturkrockar, identitet, främlingskap och tillhörighet; Jag har just sett filmen "Live&become" (2005) om den svarte "juden" Schlomos drastiska anpassningsproblem i nya landet Israel. Den rekomenderas varmt om du inte sett den.
God fortsättning
Anders

Re: Purims paradox

bronsek — Thu, 26 Feb 2009 14:09:04 -0000

Hej Benjamin,
Liksom Hanna har jag synpunkter på omskärelsen. (Dock högst förmodligen andra synpunkter.) Det skulle vara intressant med ett inlägg om denna sed. Jag lägger givetvis in flera aspekter på förbundstecknet som du inte gör, så räkna med kommentarer ;)
Anders

Re: Mishpatim III - En sexigare mitsva

bronsek — Tue, 24 Feb 2009 02:19:44 -0000

Efter att ha jobbat ytterligare en natt på det här med onahta, så har jag kommit fram till att det kan vara lite snävt att begränsa det till den sexuella tillfredställelsen. Vem vet förresten var denna börjar eller slutar. Att frun skulle bli sexuellt tillfredställd av bostaden får väl räknas till "kink" eller "fetishism", men bostaden kan kanske räknas som en komponent, en trygghetsskapande faktor som ofta medverkar till att få sexualiteten att funka. Så är det med många andra små detaljer i tillvaron. Väldoftande oljor är inte fy skam det heller. Jag har slutit mig till att onahta, förutom en snävt fysiologisk betydelse, även kan ha och ha haft en vidare innebörd som t ex vårt begrepp samliv.

Re: Mishpatim I - Slaveri eller frihet?

bronsek — Mon, 23 Feb 2009 09:45:47 -0000

Intressant och lärorikt om budorden. Hur kunde jag missa detta i mer än ett halvsekel. Högerspalten avvek mest tycker jag, eftersom den raserar hela numreringen. Tillsammans lyckades man dessutom göra de tio buden till tolv. Kanske påverkan från sexagesimala talsystemet? Uppdelningen av tionde budet var ju lite "modern" eftersom vi inte längre räknar frun bland ägodelarna. Olikheterna i uppdelning av de första buden är svårare att förklara.

Re: Parashat Bo - Slaveri i kropp och själ

bronsek — Mon, 23 Feb 2009 09:14:40 -0000

Benjamin, Som du säger tror jag att förslavandet som regel är en gradvis process och att den växer fram som iterationer mellan det andliga och det fysiska. Båda synsätten har därför sin giltighet.

En annan intressant aspekt på "slaveri" är att det har flera uttrycksformer och inte behöver innehålla öppet förtryck och undanhållande av välfärd. Tvärtom kan den som vill förslava oss förse oss med livets goda, "beskydd" eller andra fördelar, för att vi ska hamna i en beroendeställning. Det är ett lömskt förtryck som det kan vara svårt avslöja och att värja sig mot.

Begreppet slaveri används i kristna sammanhang ofta som metafor för den mänskliga egoismen och vår benägenhet att välja det onda framför det goda. Vi är slavar under våra bristande karaktärsegenskaper och hindras därmed att göra de goda gärningar vi egentligen skulle vilja göra. Har detta någon motsvarighet inom judendomen?

Interesting topic - as usual
Anders

Re: Mishpatim III - En sexigare mitsva

bronsek — Mon, 23 Feb 2009 03:34:52 -0000

Ex 20:10 handlar om vilodagen. Det var en ny och djärv tolkning om vad vi ska använda den till ;o)

Svenska folkbibeln kallar det "hennes äktenskapliga rätt", vilket kan vara något av ett förtydligande. Annars verkar det vara "äktenskapsrätt" som är förhärskande i de övriga nordiska språken och tyskan säger "Eheschuld". De engelska översättningarna varierar mera. "Marital rights" förekommer och New American Standard Bible talar om "conjugal rights", Young's Literal Translation är liksom Bibel 2000 inne på bostadsspåret. New Living Translation med “If a man who has married a slave wife takes another wife for himself, he must not neglect the rights of the first wife to food, clothing, and sexual intimacy" var väl inte så illa. Högst anmärkningsvärt är dock King James version, vars översättarego till mansgris valt att vända på steken: "If he take him another wife; her food, her raiment, and her duty of marriage, shall he not diminish." Vilken urbota fräckhet!

Re: Mishpatim II - Där kristendomen skiljer sig från judendomen

bronsek — Sun, 22 Feb 2009 14:11:09 -0000

PS Nu har ju våra tekniska möjligheter att ta liv, såväl som vår förmåga att rädda liv förändrats drastiskt sedan Mose tid. Därmed ökar också vårt ansvar att genomskåda budens innebörd. Fysiskt våld och förtryck mot andra människor (kvinnor, barn och slavar) är inte längre tillämpbart. Dödsstraff, (barn)misshandel, slaveri och polygami finns kvar på sina håll i världen, men är ett område av det mänskliga beteendet som många av oss lämnat bakom sig. Jag tror dock att detta är något som både kristna och judar har att ta ställning till. Det finns dock kristna som tolkar Mishpatim mycket bokstavligt. En kristen amerikan som jag hade en animerad dödsstraffsdiskussion med utbrast "It's my duty as a Christian to kill the murderers!" Verkligen SCARY, i mina öron! DS

Re: Mishpatim II - Där kristendomen skiljer sig från judendomen

bronsek — Sun, 22 Feb 2009 10:23:59 -0000

Benjamin, Visst finns det skillnader mellan judendom och kristendom, även om jag i mindre utsträckning än du önskar betonar dessa skillnader. För mig går nämligen inte den stora skiljelinjen mellan olika religiösa traditioner, utan mellan de människor som söker sig till Gud och de som söker sig ifrån Gud.

Bland kristna har jag funnit de mest motsatta sätt att förhålla sig till budet "Du skall inte dräpa". Det finns kristna veganer som anser det vara ett brott mot detta bud att döda en varelse med ögon. En annan extrem är kanske den perverterade sex- och dödskulten i Knutby, med ledare som är beredda att döda sina närmaste med religionen som förevändning. Eller extrema abortmotståndare som anser det rättfärdigt att döda abortläkare. Mellan sådan ytterlighetsriktningar finns dock en mängd förhållningssätt av mera balanserat slag.

Den förstnämnda extremismen kan jag känna viss sympati för även om den är helt orealistisk. Att döda är mot den ursprungliga mänskliga naturen. Min tro är att "Du skall inte dräpa" rymmer sanningar på flera olika plan och att det allmäna förhållningssättet, "döda är fel", rymms i budet. Sedan finns det otaliga fall där vi kan känna oss mer eller mindre tvingade att göra avkall på denna viktiga princip. Vi kan hamna i riktigt svåra situationer t ex när vi ska hävda vår egen rätt till liv osv. Därför är samtalet kring detta bud så viktigt. Jag uppskattar att du tog upp det.

De två sistnämnda extremfallen faller faktiskt utanför min religiösa gemenskap även om jag försöker vara vidsynt. Or as we say in Hebrew יש גבול

Ha det bra
Anders

Re: Mishpatim III - En sexigare mitsva

bronsek — Sat, 21 Feb 2009 02:08:25 -0000

Tänker att det kanske kan finnas andra orsaker än prydhet bakom denna mörkläggning. Det kändes kanske kravfyllt och svårt att leva upp till för gamla bigamister, för enligt mina erfarenheter krävs det både fantasi och intresse för att leva upp till detta bud ;o)

Re: En skärande nyårsreflektion

bronsek — Fri, 20 Feb 2009 05:04:18 -0000

Hej Aviel! Jag tänkte på en sak du skrev här. "Problemformuleringen är en annan och synen på Gud är en helt annan." Det skulle vara intressant om du ville utveckla detta något ytterligare.

Att Gudssynen skiljer mellan "traditionell judendom" och "messiansk judendom" kan jag delvis förstå och hålla med om. Av Rambams tretton trossatser är det ju sju som direkt behandlar synen på Gud. Jag finner dock inget här som en messiansk jude inte skulle ställa upp helhjärtat på. Dock finns det ju skillnader i aspekt på dessa trossatser, men sådan variation förekommer ju även inom traditionell rabbinsk judendom. Judendomen är ju tack och lov inte någon konformistisk talkör utan mera en där de olika stämmorna får berika varandra.

Med problemformuleringen är det också så tycker jag. Det finns en massa olika aspekter, men kokar vi ner dem till en essens så kvarstår bara frågan: "Hur ska vi få relationerna med Gud och varandra att fungera?"

Hoppas på ett berikande svar!

Mazel tov
Anders

Re: Mishpatim I - Slaveri eller frihet?

bronsek — Thu, 19 Feb 2009 18:00:01 -0000

Hej Benjamin,
Jag tackar för dagens Torah-studie. En sak förstod jag inte riktigt: "Så här lyder de två första budorden, enligt det judiska sättet att dela in dem" skriver du. Jag känner inte till något annat sätt att behandla de två första budorden. Möjligen kan man undra varför inte det tredje var med, eftersom det liksom de två första behandlar relationen till Gud. De sju som följer handlar ju mera om mänskliga relationer. Är det här man finner skillnader eller är det något annat du avser med det judiska sättet?
Laila tov
Anders

Re: Shemot - Grymhetens historia upprepar sig

bronsek — Wed, 18 Feb 2009 05:20:16 -0000

För att inte beröva andra möjligheten nöjer jag mig med den första raden: Not content with these animosities [fientligheter], they sought to do them harm in other ways.
Naziregimen trappade succesivt och stegvis upp fientligheten, genom att förändra lagstiftningen, försämra villkoren för judar, verkställa försämringarna och sedan gång på gång förvärra grymheterna genom att iterera denna process.

Intressant vore också att jämföra andra försök att utrota det judiska folket, t ex Antiochos Epifanes IV:s utrotningsförsök som föregick Mackabéerupproret. Jag tror att man kan finna mönstret som du skriver om i uttrycket: "Målet var att isolera judarna från övriga samhället..." osv. Som jag skrivit i en annan kommentar tror jag att detta är medvetna strategier även från Hamas och Hizbolla. Genom terror vill man få Israel att "överreagera" och därmed uppnå att omvärlden tar avstånd från Israel!

Re: Juden attackerar julen!

bronsek — Wed, 18 Feb 2009 03:28:23 -0000

Det är inte så lätt att förstå varandras religiösa högtider och alla de subtila undertonerna i dem. Problemet har säkert funnits genom historien när olika kulturer konfronterats med varandra. Berättelsen om kung Haralds julagille i romanen Röde Orm är ett lysande exempel på detta. Harald Blåtand har antagit den kristna läran men anpassar den efter sin egen begreppsvärld. Han har för första gången efter kristnandet kallat till julagille. Att Kristi födelse handlar om "frid på jorden" har han uppfattat. Därför utfärdar han ett dekret: "Envar som under gillet skadar någon annan med ölstånka eller köttben, skall få en kvarnsten hängd om halsen och sänkas i havets djup, ty Kristus tål ingen ofred på sin högtidsdag." Kristus deformeras till en rå och hetsig vikingahövding. Detta är ovant men lika långt från orginalet är de amerikanska högerkristna vrångbilderna, eller de absurda avbildningar man kan se när Kristus kläds i folkdräkt och höghatt på dalmålningar eller blir svart afrikan i afrika och blond och blåögd bland vita rasister. Det hela påminner mig om Woody Allens "Zelig". Visserligen skulle Kristus vara en av oss, men idén var väl att vi skulle formas efter honom och inte tvärt om.

Sitter här och visualiserar en svartklädd Y'shua med korkskruvslockar vid tinningarna. Den bilden var ju inte så autentisk heller, men den känns sällsynt och orginell.

PS Jag sökte efter en sådan bild på nätet, men fann ingen.

Däremot fann jag denna märkliga figur: http://www.menorah.org.za/s...

Vidare fann jag detta: http://reader2.com/item/asi...

...och detta...:

http://www.guardian.co.uk/w...
DS

Re: Beshalach III - Ett dramatiskt klipp och en magstark midrash...

bronsek — Tue, 17 Feb 2009 09:16:01 -0000

Har hört att en tsunami kunde vara den naturvetenskapliga förklaringen till händelsen. Först drog jordskalvet ut vattnet ur Röda havet. Sedan kom vattenvågen lägligt tillbaka. Sensmoral: Vi ska varken trotsa Gud eller naturlagarna, och definitivt inte båda samtidigt.

Tyckte Hannas kommentar var intressant. Hur förhåller vi oss till grymheterna i Torahn egentligen? Kanske ämne för ett inlägg i sig? Hörde igår att en ungdomspräst i Svenska Kyrkan i Tidaholm gjort Gamla Testamentet till animerat datorspel. Spelaren iklädde sig rollen av en ängel som var där för att manövrera händelserna i rätt riktning. Låter vådligt tycker jag. Kan väl inte riktigt vara meningen att vi skall närma oss Torah från ett änglaperspektiv?

Re: Bacon-torahblogga!

bronsek — Tue, 17 Feb 2009 08:34:04 -0000

Måste säga att jag föredrar kosher-versionen!

Re: Några bibliska råd till Obama

bronsek — Tue, 17 Feb 2009 08:02:07 -0000

Må Gud bevara Barack Obama från maktens villfarelser. Ett insiktsfullt inlägg i dessa Obama-feberns dagar!

Re: Ska ett judiskt land vara demokratiskt?

bronsek — Tue, 17 Feb 2009 07:45:42 -0000

Det känns som Liebermans nationalism inte är lika dogmatiskt rigid som Kahanes, att den på något sätt skulle kunna verklighetsanpassas med tiden. Det han säger oroar mig ändå för jag tror att det spelar Israels fiender i händerna. Jag tror det är deras medvetna strategi att driva Israel mot nationalism och isolering.

Re: En skärande nyårsreflektion

bronsek — Tue, 17 Feb 2009 06:15:51 -0000

Hej Benjamin,
Upptäckte något intressant du skrivit här. Missade det första gången. Troligen var tanken så ovanlig för mig att jag inte lyckades följa den förrän jag upprepat den många gånger. Du skrev: "....(och jag tror inte heller att människan behövdes räddas från synden) - speciellt inte om mänskligheten skulle bli fri från sin synd genom att göra sig skyldig till tortyr och mord." Hualigen... den religionen vill inte jag heller ha något med att göra! Det kanske finns "kristna" som ser det på det sättet men jag har inte träffat någon, och jag hoppas verkligen jag slipper träffa någon sådan.

Först kanske vi bör syna syndbegreppet. Det finns massor av infallsvinklar på det både i judisk och kristen tradition. Jag har tagit till mig en summarisk sammanfattning som jag finner hållbar: synd = sådant som hindrar oss från gemenskap med Gud.

Korsfästelsen och tortyren var ju den ultimata synden. Visserligen låg det i linje med allt tidigare (och allt efterkommande) förkastande av Guds försök att skapa kontakt, men att tortera och döda den människa som är Guds yttersta försök att liera sig med mänskligheten kan ju inte gärna förbättra situationen och relationen.

Josefs bröder sålde honom som slav till Egypten, men det var ju inte denna handling som räddade dem från hans rättmätliga hämnd. Det var Josefs kärlek till sina bröder och hans förlåtelse som räddade dem. Gud hade förvandlat deras illgärningar till en osannolikt gynnsam möjlighet, genom att sätta Josef i position att fördela Egyptens rikedomar.

Enligt min tro, och enligt den kristendom jag är beredd att acceptera, kan ingen människa eller mänskligt kollektiv göra sig själva fria från sin synd. No matter what we do! Trots detta glider ofta kristna bort från tilltron till att det Gud har gjort ska räcka till. Det känns ganska skämmigt att inte ha något att komma med. Att vara hänvisad till motpartens nåd kan verkligen vara motbjudande. Att erkänna sig så bottenlöst liten och ynklig att man inte kan städa upp efter sina egna missgärningar är påfrestande. Särskillt gäller detta mäktiga, inflytelserika, och välbeställda människor, men vi kan känna igen oss lite till mans. Så tillkom t ex de skrämmande avarter av kristendom som tillämpar s k avlatshandel dvs att kyrkan och prästerskapet "ger" syndernas förlåtelse mot en rejäl gåva.

Vi människor vill alltid prestera någon form av botgöring, om vi gjort illa mot någon annan. I synnerhet om den andre är någon närstående som vi vill leva med. Det tror jag vi alla känner om vi inte är psykopater eller sjuka och skadade på något annat sätt. Med en god handling vill vi väga upp en ond, alternativt kommer vi med en gåva för att kompensera det vi gjorde fel. Ibland funkar inte detta, det vi gjort kan vara okompenserbart. Då kan vi bli väldigt frustrerade. Tänk t ex om vi slarvar och brister i uppmärksamhet en morgon, backar över grannens barn med bilen och dödar det. Hur kompenserar vi detta?

Re: En skärande nyårsreflektion

bronsek — Tue, 17 Feb 2009 02:51:28 -0000

Jews for Jesus är ett fenomen. Jag har träffat några av dem och verkligen försökt utröna hur de tänker. En tjej från England berättade hur hon fram till tjugofemårsåldern notoriskt förkastat allt som hade med kristendom att göra. Det var ju något främmande som inte hörde hemma i hennes värld, mera en slags antipod i tillvaron. Så gjorde hon den personliga upplevelsen av den levande kraften i Y'shua (de nämner honom så eftersom Jesus är en förvanskning och "rena grekiskan"). När hon började ta del av evangelietexterna och allt som hon tidigare verkligen vägrat att befatta sig med, så gjorde hon en sådan där riktig aha-upplevelse. Hon fann att detta var ju inte bara något som tangerade hennes värld utan snarare "a core issue" som tidigare gått henne helt förbi. Hon genomströmmades av en oerhörd glädje och stolthet över att Y'shua tillhörde just hennes folk. Detta med Y'shua Mashiach blev hennes kärnidentitet som judinna. Att konvertera till kristendom var helt uteslutet. För henne var det ju en återerövring av kärnan i den judiska identiteten som hon tidigare varit helt omedveten om.

Re: Ska ett judiskt land vara demokratiskt?

bronsek — Mon, 16 Feb 2009 14:44:07 -0000

Hej Benjamin,
Tittar in här i min strävan att öka på chanserna :) Vet inte var du drar din gräns för extremister, men jag tror du håller med om att Liebermans retorik och valframgångar är oroande. Själv är jag ganska orolig och 4%-spärr hade inte hjälpt i detta fall. Jag har hört att Yisrael Beiteinu och/eller Avigdor Lieberman skulle ha koppling till Meir Kahanes Kach-parti som blev förbjudet i Knesset. Har dock inte hittat något som stöder detta. Vet du? Eller någon annan här?

Anders

Re: Juden attackerar julen!

bronsek — Mon, 16 Feb 2009 13:32:05 -0000

Men samma tillfälle över hela världen menar jag. Alla kan ju inte ha haft ett midvinterblot att fira!

PS nu har jag varit ute på Wikipedia och bildat mig. Enligt artikelförfattaren stämmer det som du säger. Solguden firades i Rom 25 dec. Det var grundorsaken till att påven år 354 förlade julfirandet hit. Det blev dock tummen ned för min hjul-etymologi som artikelförfattaren säger har förkastats på senare tid. Jag är dock ingen bokstavstroende fundamentalist då det gäller Wikipedia ;o) DS