Disqus - Latest Comments for andersbronsek

Re: En skärande nyårsreflektion

Anders Bronsek — Thu, 07 Oct 2010 07:36:48 -0000

Hej Benjamin, hittade en gammal tråd och insåg att jag redan tidigare skrivit om att julen borde förläggas till våren. (Jag börjar väl dessvärre bli gammal och gaggig). Dessutom tycks jag ha missat att svara på några av dina frågor i denna tråd, bl a hur jag positionerar mig i förhållande till de etablerade kristna rörelserna. Jag fann frågeställningen mycket intressant. Vi kanske skulle träffas, ta en pub-runda och se om vi kan reda ut begreppen. Kanske t o m före julafton? :)

Pax et Bonum (dvs Shalom Kul Tov)
Anders

PS Dessutom har jag en idé om ett gemensamt undomsläger för praktiserande religionsutövare från de tre uppenbarelsereligionerna. Kan det vara något? DS

Re: Snåriga julgranar och bizarra ankor

Anders Bronsek — Wed, 06 Oct 2010 06:41:05 -0000

Hej Benjamin, alltid lika spännande att titta in på Torahblogga. Särskilt som jag bara kastat något hastigt öga in här under denna hektiska sommar. Snart är det jul igen. Ingen judisk högtid. Inte en kristen högtid heller egentligen. Granen är ett gammalt en förkristen hednisk sed som så mycket annat av trditioner här i landet. Blodsoffren i offerträdet representeras av de röda kulorna vi hänger upp. Ljusen kanske har med brännoffer att göra (egen spekulation). Själv tar jag inte heller in en gran i mitt hem, mest för att den skräpar ned och tar plats. Att fira Jesu födelse vid denna tid på året är givetvis malplacerat. När herdarna vaktade sina hjordar hela natten är givetvis under lamningsperioden på våren. Födelsedagen borde väl vara en vårfest som påsken, men jag gör ingen sak av det. Det jag ser som väsentligt att poängtera är gemenskapen som födelsehistorien signalerar. Han föddes inte i avskildhet i en isolerad kärnfamiljsgemenskap som vissa villfarelser har hävdat. Han föddes mitt i det stökiga "allrummet" i bottenvåningen på ett antikt judiskt hus, där även djuren hade sitt hemvist. Hans första sovplats var en foderkrubba. Här kom människor samman och dryftade stort och smått. Hit kom herdarna som fått vaktavlösning. Hit kom kreti och pleti. Själva idén är att Gud inte drar sig för att landa mitt i den mänskliga och animala gemenskapen. Det har jag försökt fira genom åren tillsammans med människor som saknar vardagsgemenskap och inte känner sig platsa i "finrummen". Därför föreslår jag ett glas på puben till jul, ett gott samtal, en närvaro av det himelska som inte utesluter någon oavsett vilken aspekt vi har på Gud.

Re: Folkmassa, inte arvsmassa, ska ge makt.

Anders Bronsek — Wed, 06 Oct 2010 04:51:28 -0000

Demokratibegreppet är intressant att diskutera! Monarkin är en del av den formella och starkt reglerade demokrati vi tillämpat i Sverige i ca ett sekel. Vi väljer en diktator vart fjärde år som ska utse lydiga statsråd och härska över oss med järnhand och kluven tunga. Den diktatoriska regeringen övertrumfar riksdagen i varje fråga. Folket kan bara titta på och lägga lappar i valurnorna. Är detta vad vi avser med demokrati? Vad skulle förändras om vi avsatte den lille lydige monarken som så tjänstvilligt dansar efter det politiska etablissemangets pipa? Han utför ju bara de nödvändiga ritualerna för att lägga ytterligare dimridåer till den demokratins fars vi spelar vart fjärde år. Kanske skulle någon annan populär kändis kunna överta rollen som statschef och behålla folket i en enad förtrollning, men vad gör det för skillnad i praktiken. Vi lever ju ändå i sagornas värld!

Re: Ett mycket, mycket lågt betyg

Anders Bronsek — Tue, 16 Feb 2010 04:23:07 -0000

Här får du ett rykande dagsfärskt betyg från mig:

"Benjamin Gerber har givit svensk judendom av idag ett ansikte, inte bara lokalt i Göteborg utan över hela landet. Som orädd och engagerad debattör, bloggare och mediapersonlighet har han flyttat fram positionerna för den judiska tron och dess historia i svenskt samhällsliv. Hans insatser för en ökad dialog och förståelse, både internt och externt, är ovärderliga. Genom sitt föredöme visar han på en ny svensk judisk identitet, som varken isolerar sig, eller förtigs och duckar i den svenska offentligheten. Hans arbete röjer vägen för alla mosaiska bekännare i dagens och morgondagens Sverige, och öppnar för att övriga svenskar ska acceptera och respektera judendomen som en del av det svenska troslivet."

Re: En komikers version av skapelsen

Anders Bronsek — Tue, 26 Jan 2010 17:15:59 -0000

Tackar för många glada skratt. Fast om Gud trodde att han testat människans fria vilja i denna scen, var han ju inte särskilt observant. The snake was the mistake som Ricky Gervais rimmar. Det var ormens vilja som människan följde, inte sin egen. Detta gäller även i fortsättningen... "Det goda som jag vill det gör jag inte, men det onda som jag inte vill det gör jag" yttrade en av Adam och Evas ättlingar långt senare. Möjligheten till fria val begränsas till "Yechida"יחיד

Re: Malmö och Darwin

Anders Bronsek — Mon, 25 Jan 2010 03:27:19 -0000

Det cirkulerar en kristen förklaring av symbolen också, på tal om efterkonstruktioner. Tanken att Gud har tre "sidor" representeras av en liksidig triangel. Människan anses vara en spegel av detta dvs. "ande, själ och kropp" jfr 1 Mos 1:27 "Och Gud skapade människan till sin avbild". Sammanför vi dessa två trianglar bildas Davidssköldens geometri, det skulle alltså vara förbundet mellan Gud och människa som var Davids sköld. Inskrivet i denna geometri finns 12 mindre liksidiga trianglar, 6 synliga i uddarna och 6 tänkta i hexagonen. Det fanns en massa invecklade tolkningar av detta också. Israels 12 stammar parvis på något sätt. En synlig i uddarna och en speglad osynlig i sexkanten. Tänk vad vi människor kan gå igång bara på ett geometriskt mönster :)

Re: Malmö och Darwin

Anders Bronsek — Sun, 24 Jan 2010 03:57:20 -0000

Simon,
Många roliga uppslag här!
"kyrkor vigs genom en särskild rit" tack för påminnelsen, jag hade glömt detta märkliga påfund... som kuriosa kan nämnas att det finns en avkristningsrit också när byggnaden ska användas för annat ändamål :)

"Jesaja 56:7" - handshake!!!

"Magen David" - intressant - jag har alltid trott att det var en verklig koppling till en symbol kung David använt på sin sköld.

"Gud överger sig själv tråden" Du har helt rätt - det ska finnas en djupare mening. Det är det de kristna söker i den judiska bibeln :)

Re: Malmö och Darwin

Anders Bronsek — Sat, 23 Jan 2010 05:01:11 -0000

Hej Simon,
Tack för ditt intressanta svar. Jag hade inte grepp om den aspekten, d v s risken att förleda en trosfrände genom obetänksamma besök i en främmande helgedom. Det påminner mig om när jag som ung tonåring ville se en film som visades av Adventistsamfundet. Mina föräldrar var mycket oroade att jag skulle påverkas av deras främmande lära, så pappa följde med och markerade hela kvällen upp att vi tillhörde en annan trosriktning. Det var ingen tvekan om vad som gällde, varken för mig eller värdfolket.

De kristna kyrkobyggnadernas helighet har förändrats oerhört mycket under min livstid. De har alltmera kommit att profaniseras och bli något av "public halls" där man håller diverse sammankomster, ger konserter eller som i detta fall teater. Dock används de ju parallellt för sitt ursprungliga syfte och lite historisk helighet sitter väl kvar i väggarna åtminstone för en del människor.

Jag tror det är betydelsefullt att vi kan mötas i varandras helgedomar i ömsesidig respekt även om vi inte delar varandras tro. På så sätt kan vi kanske så småningom lägga medeltidens groteska fördomar och vanföreställningar om varandra bakom oss. Samtidigt tror jag vi kan komma fram till berikande insikter om både varandra och oss själva.

En fråga jag ställde mig i detta sammanhang är hurvida en jude som besöker en kristen kyrka ska ha kippah? Å ena sidan blir väl huvudbonaden en markör för ens trostillhörighet, å andra sidan kan det ju tolkas som att man erkänner att byggnaden har med det gudomliga att göra. För att komplicera det ytterligare så bjuder ju konventionen i de flesta kristna sammanhang att man blottar sitt huvud när man visar vördnad.

Ytterligare en fråga jag har är hur det judiska förhållningssättet är till alla de symboler som används i både kristna och judiska sammanhang. Det är ju inte helt ovanligt att Namnets hebreiska tecken finns på en kristen kyrkobyggnad eller att Magen David ingår i arkitekturen som form på fönster eller liknande. Betraktas detta som blasfemisk stöld, eller kan det ses på något annat sätt?

Jag har inga djupare insikter när det gäller hinduisk gudssyn, så likheterna förblir okända för mig tills du berättat.

Det var f ö en intressant aspekt att man inte dekorerar synagogor med brinnande buskar :) Diskussionen om att hålla rent från avgudadyrkan pågår ständigt inom kristendomen. Under min uppväxt och i de sammanhang jag rörde mig i då, var krusifix med den döde eller döende Jesus på helt bannlysta. Detta tolkades som en form av avgudadyrkan samtidigt som det ansågs ge ett missvisande intryck av att döden på korset var själva slutet på historien. Det tomma korset var OK som symbol, men den fysiska symbolen fick aldrig bli ett substitut för den metafysiska innebörden.

Det funkar inte för mig heller, detta att Gud överger sig själv. Ändå kan jag inte tvinga Gud att hålla sig till mina eller någon annan människas logiska spelregler.

Ha det bra
Anders

Re: Israeliska militärsjukvårdare i Haiti: "Sabbaten från helvetet."

Anders Bronsek — Fri, 22 Jan 2010 16:26:27 -0000

Hej Eva, kul att du är tillbaka! Jag var lite orolig för dig ett tag. Hett engagemang frestar på hjärta och kärl, men du tycks vara vid god vigör. ;)

Det är sant att kassamraketerna sägs avfyras av icke namngivna syndabockar. Smuggelvägarna, vapenfabrikerna och raketramperna finns dock på områden under Hamas jurisdiktion och kontroll. Dessutom stämmer det bra med Hamas retorik och intentioner, så jag håller Hamas ansvariga tills du överbevisat mig om motsatsen.

Beträffande hav så ligger väl Medelhavet, Mare Nostrum, inte så långt borta?

Var de allierades ockupation av nazi-tyskland laglig? Känner du till någon laglig ockupation?

Meningen "Varje litet spädbarn är, sett genom Hamas glasögon, en liten martyr redo att dö för den palestinska saken, sofistikerat, cyniskt och sataniskt." kräver tydligen lite förklaring. Hamas har inte den människosyn som vi vanligtvis bekänner oss till. Jag har sett döda spädbarn begravas under hedersbetygelser som palestinska martyrer. Bilder på masakrerade palestinska barn publiceras urskiljningslöst i vissa länder. Detta är en viktig del av den psykologiska krigföringen. Detta fungerar dock inte i vår del av världen, eftersom vi försöker värna om civilbefolkningen istället för att använda den som en frontstridens murbräcka. Här kan sådana fasoner bara uppamma avsky.

I övrigt tror jag nog att du förstått, även om du inte vill erkänna det.

Ta det lungt och ha en trevlig helg.

Hälsningar Anders

Re: Malmö och Darwin

Anders Bronsek — Wed, 20 Jan 2010 16:34:03 -0000

Lite tragikomiskt att vi misstänker varandra för avgudadyrkan. Jag har hört kristna som menar att man inte kan inträda i en moské för att man där tillber en ökenande vid namn Allah, som gjort anspråk på att vara himmelens och jordens skapare. Andra menar att man i synagogan sysslar med förfädersdyrkan och jag känner lutherska kristna som aldrig skulle inträda i en katolsk helgedom p g a helgonläran som man från denna utgångspunkt anser vara avgudadyrkan. På samma sätt är det med kristna som tillämpar bildförbud. De inträder inte i en helgedom med målningar och skulpturer av samma orsak.

Det som från judisk och muslimsk aspekt är mest anstötligt i treenigheten är väl, om jag förstått saken rätt, att Gud uppenbarar sig i mänsklig gestalt. Jag har aldrig fattat det anstötliga i detta, så det vore mycket intressant med en förklaring? Gud uppenbarar sig ju t ex i form av tre män för Abraham vid Mamres terebintlunden 1 Mos 18:1? För övrigt tar ju Gud ofta skepnad av något inomvärldsligt i Torahn, en eldstod, en molnstod, en brinnande buske, en röst, en stilla vind etc. Finns det därvidlag några begränsningar för den omnipotente?

Att de mänskliga epiteten "Fader" och "Son" kan ge den oinitierade ett vilseledande intryck kan jag hålla med om. Tolkar man dessa ord "biologiskt" blir det hela anstötligt polyteistiskt även för de flesta kristna skulle jag tro. Hur det från judisk aspekt uppfattas att tala om Gud som "Ande" har jag svårt att föreställa mig? Det borde inte ställa till problem eftersom vi finner detta uttryck för Guds väsen på hundratals skriftställen md början i Torahns andra vers där "Guds Ande svävade över vattnet".

Treenighetsläran är inte entydig inom kristenheten. Jag har stött på flera olika tolkningar och förhållningssätt. För mig personligen är Gud en totalupplevelse och det finns egentligen inte behov av någon uppspaltning av Guds väsen eller de uttryck med vilka Gud möter oss människor. Att kalla Gud för Fader_Son_Ande, d v s Allskapande_Messiasutgivande_Ande stör mig inte heller.

Beskrivningen "where the actual prayer services are held" förbryllar mig lite, för i de flesta kristna sammanhang är inte gudstjänstbönen knuten till rum eller plats. Den kan även tilldra sig i hemmet eller på offentliga platser utanför kyrkan vilket skulle kunna leda till rena apartheidsamhället om vi hårddrog detta.

De kristna samfunden har mycket olika traditioner och sedvänjor beträffande gudstjänstlokaler. Det är inte alls så självklart vad som kan knytas till konfessionella kulthandlingar. Frågan om hur vi umgås i varandras gudstjänstlokaler är dock högst intressant. Själv besöker jag gärna både judiska och muslimska helgedomar. Att jag här inte deltar i bön och andra religiösa handlingar beror mera på att jag inte känner mig invigd i vad som gäller på platsen. Min egen tro hindrar mig inte.

Det enda jag i detta sammanhang kan se som tillämpligt att avstå ifrån för en judisk besökare i en luthersk svensk kyrka är altarrunden, d v s den halvcirkelformade konstruktion som brukar omge altartavlan. Detta är platsen där man traditionellt delar "Herrens måltid," nattvarden, i en gemenskap som i sin tänkta förlängning (den andra halvan av cirkelbågen) sträcker sig utom detta livets begränsningar in i Guds eviga värld. Här skulle jag inte heller befinna mig om jag inte ville dela den kristna gemenskapen.

Re: Israeliska militärsjukvårdare i Haiti: "Sabbaten från helvetet."

Anders Bronsek — Tue, 19 Jan 2010 11:46:56 -0000

Puuu... här var det heta potatisar i luften.

Så här ser jag på saken: Hamas har gjort Gaza till en raketbas med majoritetsstöd från dess befolkningen. Man hade kunnat beskjuta Israeliskt territorium från havet eller från någon avlägsen öken om man bara önskade skapa Israelisk skräck och förödelse i största allmänhet. Men Hamasstrategernas agenda var långt mera genomtänkt. Om man beskjuter Israel från ett av världens mest tätbefolkade områden, kommer Israel förr eller senare att tvingas slå tillbaka och göra bort sig inför världsopinionen. Varje litet spädbarn är, sett genom Hamas glasögon, en liten martyr redo att dö för den palestinska saken, sofistikerat, cyniskt och sataniskt.

Det är mot denna bakgrund vi ska diskutera IDF:s förstörelse av Gaza, men nu var det ju inte Gaza utan Haiti som frågan gällde. IDF:s förmåga att undsätta i krissituationer har min största beundran. Jag har personligen stiftat bekantskap med Israelisk akutsjukvård på Hadassa-sjukhusets olycksfallsavdelning i Jerusalem. Den var rå och tuff men mycket effektiv. Bättre hjälp kunde haitierna inte fått oavsett vilka politiska motiv som kan ligga bakom insatsen.

Hade Gaza varit en fredlig granne som drabbats av en naturkatastrof hade IDF varit där för att undsätta. Ingen tvekan om saken!!!

Re: Ett vågat experiment!

Anders Bronsek — Tue, 19 Jan 2010 04:25:17 -0000

Jätteintressant idé! Jag vill gärna vara med om jag får.

Re: En helt vanlig kväll - en ödesdiger natt

Anders Bronsek — Mon, 30 Nov 2009 07:06:11 -0000

Ja, jag minns också den bedövande, för att inte säga förlamande, känsla man kände inför det här dödsbudet. Historien kunde tagit en helt annan vändning om vi fått behålla Yitzhak Rabin. Som du så väl beskriver var han en av mycket få politiska ledare som hade kurage nog att föra fredsprocessen framåt.

Det är också intressant det du tar upp i samtalet med Hanna här. Det är långt ifrån oväsentligt att det finns företrädare för religiösa tolkningar som aktivt motarbetar freden. Vi som deltar i religionsdialog har ett stort ansvar och en svår uppgift att balansera upp dessa destruktiva strömningar, som förekommer både inom judendomen och kristendomen. De religiösa demagogerna, som sätter unga människors sinnen i brand, är ofta hänsynslösa "mordbrännare" som måste hejdas i sin framfart.

Re: Femtusensjuhundrasjuttio?

Anders Bronsek — Sun, 29 Nov 2009 09:41:21 -0000

Då jag läser detta idag första advent måste jag berätta följande: Advent betyder ankomst, dvs ankomsten av Guds räddning till jorden. En stor glädjehögtid. I dag börjar det nya året inom kristenheten. Varje kristet år är ett firande av det messianska löftet, vars uppfyllelse vi står mitt uppe i, mellan Guds första och andra uppenbarelse av Jesus firas varje kristet år. I kyrkorna sjunger man: ”Hosianna ( dvs הוֹשִׁיעָה־נָּא, hoshian-ah "kom med hjälp!") Davids son! Välsignad vare han! Välsignad Davids son, som kommer i herrans namn!” och så läser man från profeten Sakarja: ”Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl.” I kyrkbänken idag fick jag en stor glädjevision av när vi oavsett vilka traditioner vi kommer ifrån ska fira detta tillsammans.

Re: Som att se ett spöke...

Anders Bronsek — Mon, 19 Oct 2009 03:29:56 -0000

Jag var i Göteborg i helgen och fick tag i "den oavkortade orginalutgåvan" utgiven på Nordstedts 2005. En sak som slår mig när jag läser är att Anne var väldigt exeptionell i många avseenden, en extremt livfull och alert tjej, en ambitiös rikemansdotter och en bidad europé redan i tidiga tonår. Jag tycker det är svårt att se henne som talesperson för massorna, men hon är fascinerande i sitt författarskap, som var långt mera avsiktligt och medvetet än vad jag tidigare tänkte mig.

Re: Som att se ett spöke...

Anders Bronsek — Mon, 12 Oct 2009 13:45:48 -0000

Kanske borde läsa om Anne Franks dagbok. Det är ungefär 40 år sedan sist så mina perspektiv bör ha vidgats något sedan dess.

Re: Som att se ett spöke...

Anders Bronsek — Sun, 11 Oct 2009 11:01:59 -0000

Träffande överskrift. "Levande bilder" från det förgångna. Optiska avtryck från en värld som rasade samman. Jag tycker dock att Anne Franks minne har exploaterats för hårt. Det finns flera dagböcker som lämnats till eftervärlden. Flera som borde få komma fram och berätta. Den som påverkat mig mest är Etty Hillesum. Hon borde vara obligatorisk i skolundervisningen, åtminstone på gymnasienivå.

Re: Fyra judiska frågor om kristendomen

Anders Bronsek — Tue, 06 Oct 2009 06:11:54 -0000

Kristen lära har många olika aspekter. Olika tidsepoker och kristologiska miljöer har värderat och betonat olika. Bortom läran finns det personliga och livsförvandlande mötet med den uppståndne Kristus. Där har min tro sitt ankarfäste. Jag vill dock inte påstå att läran och diskursen är oväsentlig. På gott och ont påverkar den oss. Hindrar eller berikar våra möten med ”levande Gud”.

Min uppfattning är att "den gammalhebreiska tron" inte bara är förhistoria för kristendomen. Den är också det basala fundament som kristendomen vilar på. Hade vi inte haft Gamla Testamentet hade Kristi korsdöd inte varit trovärdig. Dess mål och syfte hade då varit ett lösryckt religiös tankekonstruktion utan historisk förankring.

Jeshua Messias har förebådats under flera tusen år av hundratals medverkande författare. De har, sannolikt utan att vara medvetna om helheten själva, bidragit till ett gediget sammanhängande vittnesbörd om Guds trofasta och kärleksfulla strävan efter en relation med en motsträvig mänsklighet.

Omedvetna om sin allegoriska roll har GT:s stora personligheter framlevt sina liv och därmed förebådat Kristus. Likaså är det judiska folkets strävan att upprätthålla Abrahams förbund med Gud till dags dato, och den långa räcka av misslyckanden (inklusive förkastandet av Jesus som Messias) en helt essentiell symbolik i den kristna tron.

Avgudadyrkan, splittring och sönderfall visar sig redan bland Israeliterna under ökenvandringen. Söndringen tar så småningom kål på det enade riket och leder fram till exilen i Babylon, underkuvande under främmande folk och slutligen Jerusalems fall och den världsvida diasporan.

D v s det judiska folkets hela historia är en central grundpelare som inte alltid värderats rätt inom kristenheten. Israels folk är ett åskådningsexempel för alla andra folk att spegla sig i. Inget annat visar så tydligt på vårt behov av Guds ingripande och Guds räddning som det judiska folkets historia. Här har vi den kristna trons utgångsläge, Jesu Kristi ”landningsplats” på jorden och i varje människohjärta.

Vissa av kristendomens heliga texter är speciellt adresserade till människor med judiskt ursprung. Hebreerbrevets författare påminner oss om att Jesus blev korsfäst ”utanför stadsporten” (13:12). Det som i judiskt tänkande betraktades som orent, oheligt och profant blir genom Jesu död rent och heligt. ”Låt oss då gå ut till honom utanför lägret” (13:13), uppmanas läsaren.

Rent hypotetiskt skulle Jeshua Messias kunnat förbli en intern judisk angelägenhet, men han korsfästs utanför stadsporten till profetiornas uppfyllelse. Så symboliskt ”dumpas” alltså Guds räddning till omvärlden. Teologen Andrew T Lincoln, framhåller i en essä att de judekristna utmanades att gå längre än det som deras judiska bakgrund har lärt dem.

Genom Jesu död och uppståndelse är nu gränsen mellan rent och orent, heligt och profant, förändrat. Förhänget i templet har rämnat i två delar och det allra heligaste är synligt. Det betyder att Guds närvaro är tillgänglig för alla människor i hela världen. Gud har vänt ett katastrofalt misslyckande till en evig seger!

När Gud själv genom Kristus manifesterat sin närvaro på jorden, har tempeltjänsten i det jordiska Jerusalem spelat ut sin roll. Det vore dock förödande att påstå att banden är avklippta. Guds löften till Abraham, Moses, David och profeterna har gått i uppfyllelse på korset, men utan Torah och haNeviim (lagen och profeterna) blir inte händelsen begriplig.

I en tillvaro där ondskan i vart fall temporärt och skenbart har herraväldet är det inte oväntat att Guds fiender försöker förinta ”folket”. Därför är det en Guds nåd att GT lever och att det judiska folket trotsat alla försök till utplåning. För som du antyder det judiska folket och den judiska tron har inte spelat ut sin roll inom kristenheten, inte förrän det himmelska Yom Teruah, när den sista basunen har ljudit.

Re: Fyra judiska frågor om kristendomen

Anders Bronsek — Thu, 01 Oct 2009 16:48:41 -0000

Under kristenhetens första århundrade var andelen etniska judar långt större än efter den kraftiga tillväxt som skedde senare. Försvagningen av den deuterokanoniska litteraturens ställning inom kyrkan kan vara ett tecken på att det judiska inslaget i kristendomen var på väg att tunnas ut på flera sätt. Det är inte odiskutabelt men det förefaller mig sannolikt.

Perverterad kommer enligt wikipedia av det latinska verbet perverto "vända upp och ned", "kasta över ända", "fördärva". Nazisterna hade antisemitismen som ett fundament. Så för en nazist är antisemitism ganska "rättvänt". För en kristen däremot är all form av antisemitism uppochnedvänt och fördärvelsebringande. Den judiska tron är förutsättningen för all kristendom, och ska det Guds Rike som kristendomen presenterar förverkligas, så har det judiska folket en avgörande nyckelroll. Därför menar jag att den som kallar sig kristen och antisemit är perverterad.

Re: Fyra judiska frågor om kristendomen

Anders Bronsek — Thu, 24 Sep 2009 11:03:23 -0000

Vill man kan man givetvis se Jamnia-konciliet som en vägdelare. Jag har valt att titta från andra hållet så att säga. På trehundratalet försvagas t ex den deuterokanoniska litteraturens ställning inom kyrkan. Det finns också många andra tecken på att kristenheten tappar kontakt med sitt judiska ursprung under 300-talet.

(H)vad jag menar med en "egen profil" är att kristna, (judar såväl som hednakristna) under dessa tre första århundraden inte avsåg att forma en egen religion. De ser att uppfyllelsen av det messianska löftet sedan skapelsens gryning gått i uppfyllelse i Jesus av Nasaret och lever ut konsekvensen av detta trots stämplingar, utpekanden som subversiva i Imperiet och med martyrdöden som frekvent final.

"Kungars kung och universums Herre" präglades på romerska mynt som ett kejserligt epitet. De kristna överförde detta på en judisk kille som romarna avrättat, inte undra på att de ansågs subversiva. Kejsar Nero lär har arrangerat en allé av faklor på en prossesionsgata. Det var kristna som brann inrullade i tjärdränkta mattor. Kejsaren förväntade sig underkastelse efter denna maktdemonstration men stördes redan där han färdades fram av ropen "Iesu Christe Domine" (Jesus Kristus är Herre) innifrån de brinnande mattrullarna.

Det "fjäsk" för romarna som Benjamin tycker sig finna i evangelietexterna måste vara en slags efterkonstruktion. Jag har aldrig upplevt det när jag läst texterna men jag ska läsa om igen med "nya glasögon". Evengelierna som "kraftigt vinklade mot judarna" är mera komplext och något jag också skall skärskåda med nämnda "glasögon." Onekligen har de långt senare i historien använts så av perverterade kristna antisemiter.

Re: Fyra judiska frågor om kristendomen

Anders Bronsek — Thu, 24 Sep 2009 05:26:30 -0000

Här hittade jag lite intressanta spörsmål som jag tidigare missat.

1) Det blev helt uppenbart ett religiöst judiskt "inbördeskrig" när den första kristna församlingen växte fram i Jerusalem. Dåtidens överrabbinat gjorde vad de kunde för att hejda denna potenta religiösa strömning. Enligt min uppfattning söker de första kristna inte någon egen profil utan tvärtom, de var judar med en klar förankring i Torah och den judiska traditionen. Vissa kristna skrifter, t ex Hebreerbrevet och Matteusevangeliet är extra tydliga med detta. Jesu släkttavla eller stamträd är en intressant poäng. Den presenteras både på morssidan och "adoptivpappans" sida, inte minst för att klargöra härstamningen från kung David. Detta var ju ett minikrav för en Messias-aspirant. Släkttavlorna lär aldrig ha ifrågasatts av dåtida antagonister trots att genealogi i det närmaste var (och är?) något heligt i judisk tradition.

2) Här är jag lite osäker på vilken tidsepok du avser. Som jag har uppfattat det var kristendomen i huvudsak en intern judisk angelägenhet under de två första århundradedena. Synagogorna och judiska hem i diasporan var de främsta mötesplatserna. Församlingen i Jerusalem och regionen däromkring levde väl ett "underground"-liv under första århundradet pga förföljelsen. Damaskus var en slags fristad dit man flydde från Jerusalem. Shaul från Tarsus, som senare kom att kallas Paulus, reste med auktorisationsbrev från översteprästen i Jerusalem till Damaskus för att
fånga in och återföra kristna "rymlingar" från Jerusalem, så att de kunde dömas och stenas där (låter som en tid för "talibanismen":) Det stämmer säkert som du säger att det judiska ledarskapet lobbade för att förhindra att deras "kätterska" landsmän fick gehör i Rom redan från början. Det är väl egentligen först på 300-talet som kristendomen kan sägas ha "knoppat av" från från judendomen. Enligt min mening är detta en tragedi och en historisk katastrof för båda parter.

3) Var finns "the good guys" i berättelsen? (Jag ser inte ens några "good goyim" ;) Judas förråder, den övriga inre kretsen sviker och förnekar allt samröre med Jeshua. Folksskaror som dagarna tidigare hyllat sin Messias byter sida nu när det ser mörkt ut för killen på åsnan. Stora Rådet enas om att utlämna honom och hans tidigare vänner där viker sig. Okupationsmaktens råa krigare står för det fysiska våldet och själva avrättningen. Passionsdramat var ett massivt "teamjob". Det finns bara en avvikare, en kriminell kille på korset bredvid som erkänner sig som "bad guy" och säger: "...tänk på mig, när du kommer till ditt kungadöme." Han får till svar: ""Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset." En ödesmättad konversation mitt under själva avrättningsakten, medan luften börjar tryta i lungorna, för korsfästelsen är normalt en kvävningsdöd. Ändå är detta bara en förebild för det passionsdrama som pågår i varje människohjärta när vi tar ställning till Guds räddningsaktion; Vi avvisar eller bejakar, korsfäster eller kapitulerar (inför vår Gud) oavsett etnisk bakgrund eller religiös hemvist.

Re: Fyra judiska frågor om kristendomen

Anders Bronsek — Wed, 23 Sep 2009 17:18:55 -0000

Det var en riktig dilemmafråga om naturligt goda människor och människor som endast kan bli "goda" genom tvång. Beskrivningen innehåller en träffande aspekt på det mänskliga livet, även om det strider mot min grundsyn att ingen av oss kan yvas över att ha genererat någon egentlig godhet. Inte någon ondska heller för den delen. Min uppfattning är att vi istället kan göra oss till kanaler för antingen godhet eller ondska i olika utsträckning beroende på vilken källa vi är uppkopplade mot. Jag funderar vidare kring detta och återkommer.

I morgon kväll ska jag på ett fördrag som jag tyckte verkade spännande. Barbro Eberan fil. dr, journalist och författare, bosatt i Hamburg föreläser i ämnet "Wer war an Hitler schuld?" ("Vem var skuld till Hitler?"). Kanske kan detta ge mig några ledtrådar?

Re: Fyra judiska frågor om kristendomen

Anders Bronsek — Wed, 09 Sep 2009 07:09:44 -0000

Tack Benjamin för Torahblogga och för samtalet. Uppskattar det mycket. Återkommer till frågan i den andra tråden...

Re: Fyra judiska frågor om kristendomen

Anders Bronsek — Tue, 08 Sep 2009 04:25:52 -0000

Hej Benjamin,
Sitter här och mediterar lite över din fotnot ang. Gamla testamentets gudsbild. Min mening är att flera olika gudsbilder förmedlas både i Gamla testamentet och i Nya testamentet. När jag samsorterar urskiljer jag dock bara två olika kategorier. Den ena faller under vad som benämns den "Deutronomistiska vedergällningsteologin"(- följ Guds vilja och det går dig väl, annars går det dig illa). Den andra känner jag inte till någon benämning på, men den skulle beskrivas som "trots att du förbrutit dig och gjort bort dig fullständigt inför Gud så upprättar han dig." Jag tycker att vi har dessa båda till synes oförenliga bilder av Gud i både Gamla testamentet och Nya testamentet. Kanske är detta ett intressant ämne för religionsdialog?

I Alabama finns en synnerligen blodtörstig katolsk präst, en vietnamveteran vid namn Fr. David C. Trosch. Jag försökte en gång att diskutera dödsstraffet med honom. Han hävdar med hänvisning till Genesis 3 att dödsstraffet är instiftat av Gud enligt följande:

TO ARGUE AGAINST THE DEATH PENALTY is to contend with constituted reality. Ever since Adam and Eve committed the Original Sin, every living creature is subject to it. Every one of us is born on Death Row and lives out his allotted lifespan in its shadow without hope of reprieve. God made that clear when He told Adam that "in what day soever" he preferred his own will above his Creator's, "thou shalt die the death," condemning him sooner or later to "return to the earth out of which thou wast taken: for dust thou art, and to dust thou shalt return" (Gen. 3:19). In other words, there has always been a death penalty. God instituted it, and He was the first to impose it, embedding it in the very fabric of natural law.

My answer:

Dear Fr. Trosch
I cannot comment on everything. It would, as you say, be a wast of your time and my time. I'll just point out where I see the origin off your "derailment". God never condemned us! You can't blame him. We condemn ourself as we preferred our own will above our Creator's. God is our salvation, not our doom!

From Gen 3 we read " From the fruit of the trees of the garden we may eat; but from the fruit of the tree which is in the middle of the garden, God has said, 'You shall not eat from it or touch it, or you will die.'"

First scenario, i. e. my interpretation:

If I had told my little children not to touch poisonous fruit, and warned them about the consequences i.e. death, but they are deceived to disobey. Would there death then be my penalty over them? No, that would be insane! I would have sacrificed my own life if there were any chance to save them. So would any loving father have done and our Father did! In this temporary life we were toast but he gave us all a chance to get back the eternal life we had lost.

Second scenario, i. e. your interpretation:

I grow a beautiful garden. I'm especially keen on a fruit-tree in the middle of it. I threaten my goddamn kids and say: "If you touch it you will die". They are deceived to disobey. I kill them. Am I then a father at all or rather a diabolical beast? Satan is the only beneficiary if we assign diabolical properties to God our Father!

Re: Jag sa det i TV: Det är antisemitism!

Anders Bronsek — Mon, 07 Sep 2009 15:32:10 -0000

Tur att det inte var jag som träffade Boström. Jag var mäkta upprörd och skrev ett inlägg 22 augusti som inte var helt balanserat :)